Nattpass
kvalitet
Spot on!
Rubiks kub
Fick för mig att ta upp det här med Rubiks kub igen.
Kommer ihåg att jag för ganska precis två år sedan fick för mig att jag banne mig skulle ta och lära mig hur man klarar ut den där saken. Och efter ett par timmar tillsammans med en bra tutorial så gick det!
Sedan körde jag stenhårt ett par veckor, och efter det så satt rörelserna i händernas muskelminne snarare än i hjärnans minne.
Nu har det gått säkert ett år sedan jag höll på med en kub, och efter lite repetition så går det nu faktiskt ganska bra!
Nu klarar jag den garanterat under tre minuter, för det mesta under 2½minut, och ibland på två minuter blankt.
Nöjd.
Dock började jag undra om det är något litet fel på mig. Jag har ju lärt mig var de olika färgerna skall vara i förhållande till varandra. Alltså att blått och grönt är på motsatta sidor, vitt och gult likaså, och slutligen röd och orange.
Av någon anledning har jag omedvetet gjort dessa färger till varandras dödsfiender. Alltså att jag tänker att jag MÅSTE se till att blått och grönt hamnar så långt ifrån varandra som möjligt. Annars blir det krig.
Men inte nog med det...
Jag har även tilldelat de olika färgerna egenskaper...
Vit = Harmoni, lugn, fred/frid.
Grön = Den där som man hatar att älska. Egentligen är han ett svin, men han är på de godas sida..
Blå = Han som innerst inne är ond. Och det är bara jag som ser det. (Det är därför jag håller på grön) Men till det yttre så kan man luras till att tro att han är helt perfekt, en svärmorsdröm närmast. En slug jävel..
Röd = Detta är ondskan i sin renaste form, och han gör inte mycket för att dölja det heller.
Orange = Är den där oskyldiga unge killen. Han som aldrig skulle göra en fluga förnär. Jag tycker nästan lite synd om honom med tanke på hans nemesis (röd). Försynt skulle man kunna säga.
Gul = Bara en störig jävel som inte är på någons sida egentligen. Kan vara så att jag stör mig på gul därför att det är den sista sidan som blir klar när jag löser kuben.
Av någon anledning har ovanstående tankar gått runt i mitt huvud utan att jag reflekterat särskilt mycket över dem. Lite underligt...
Bilden av en rasist
Jag tror att många tänker som jag när de hör ordet rasist.
En vit man, 20-30år. Gärna rakad, eller snaggad frisyr.
Någon med ondska i blicken. Någon som instinktivt mår fysiskt illa av att se en mörkhyad person.
Kanske har rasisten "bombarjacka", kanske svart-vita kamouflagebyxor.
Det är iallafall den bild jag har av rasister. Eller åtminstone är det så det ser ut i mitt huvud den första sekunden jag hör ordet.
Fast nuförtiden brukar man räkna in "kulturrasism" i detta begrepp.
Att på något sätt antyda, eller bara tycka, att en annan människa är sämre än antingen en själv, något man själv representerar/står för eller sämre än majoriteten, enkom på grund av dennes etniska härkomst, religion eller kulturella bakgrund är i princip rasism.
Detta innebär förmodligen att många människor är rasister utan att veta om det.
Vilket jag kan tycka är lite synd på ett sätt. Nämligen att man undergräver begreppet "rasist". När t.ex. Bosse Hansson utmålas som rasist så grumlas den där ursprungliga bilden på en typisk skinhead.
Och så ofta som rasistanklagelser viner från både det ena och det andra hållet så kommer ju som sagt snart var och varannan människa kallas rasist.
Fast det är väl så med tillmälen. Nuförtiden har det ju gått inflation i de flesta av dessa benämningar. Hora var för 50-60 år sedan något förskräckligt att bli kallad. Nu för tiden sker det dagligen för vissa. Bög, flata, fikus, o.s.v. har också tappat sin tyngd. Dock är det i dessa fall bra, eftersom den som kallar någon för ovanstående förmodligen gör det i ett försök att förminska, skada den andre.
Alltså att den som blir kallad något sådant är ett offer i den situationen. Då tycker jag det är bra att orden inte har samma tyngd som förr.
Däremot är det synd när någon kallas rasist, och denne (på grund av ordets urvattning) inte tar det lika hårt. Eftersom det oftast är den som kallar en annan för rasist som är ett "offer".
Personligen tycker jag att en "äkta" rasist är någon som innerligt tror på, och lever efter ett synsätt där det för det första finns raser. För det andra att vissa raser/kulturer är bättre än andra. Punkt.
Dessa människor är inte ens intresserade av de undantag som bekräftar regeln.
Nu skulle man kunna dra en parallell till kön. Alltså att vissa människor tror att det ena könet är bättre än det andra. T.ex. Margareta Winberg och Iréene von Wachenfeldt som vid olika tillfällen uttalat sig så att man som objktiv lyssnare får intrycket av att det ena könet är sämre än det andra.
Fast ändamålet helgar ju medlen, som man brukar säga..
Så, nu har jag sagt det också.
Häromdagen förresten... Så satt jag på tåget på väg hem efter jobbet. Mittemot mig på andra sidan mittgången satt en kvinna, c:a 25år gammal, troligen med afrikanskt ursprung, med slöja och bylsig tunika/jacka. Hon knäppte sina händer och böjde sig framåt mot bordsskivan samtidigt som hon tyst mumlade ord på ett språk jag inte kunde identifera.
Utan att veta varför kände jag mig genast skyldig. Skyldig till rasism. Utan att ha gjort något. Bara för att jag är vit och man. Jag kände det som att om jag tittade på henne så var jag ett pucko som inte kunde sluta stirra. Och om jag vände bort blicken så var jag ett pucko som ignorerade mina medmänniskor.
Jag försökte därför under resans gång att få ögonkontakt, och när så skedde försökte jag le så oskuldsfullt och ärligt som jag bara kunde.
Även om min avsikt var ärlig så var det svårt att frambringa ett trovärdigt leende. Testa själva när ni sitter i en trängd situation och tänker "måtte detta uppfattas som vänligt, och inte fientligt".
Hursomhelst så lyckades jag möta hennes blick vid ett tillfälle och drog blixtsnabbt på smilbanden. Och leendet jag fick tillbaka kändes som ett stort "Tack! Tack för att du är vänlig mot mig!".
Nu var det kanske inte alls så hon menade. Men det kändes iallafall så för mig. Och det fick mig att bli lite fundersam. Varför måste det vara så att jag utan anledning känner någon sorts skuld för det som andra gjort henne, eller andra med liknande utseende.
Ett liknande fenomen är det när man som man går på gatan och möter en ensam kvinna. Allra helst när det är mörkt ute. Då gör man allt man kan för att inte riskera att kvinnan uppfattar en som en potentiell våldtäktsman.
Jag som aldrig haft en tanke på att våldföra mig på någon får alltså automatiskt en känsla av skuld inför en sådan situation.
Eller när man går i en affär och bara tittar. Man får en känsla av att någon ur personalen misstänker att man skall stjäla/har stulit något. Då far händerna ner i fickorna ialla kvickt. Allt för att verka så omisstänkt som möjligt...
Eller är det bara jag?
I huvudet just nu
För det första tänker jag inte ens beröra hur länge sedan det var jag skrev här. Nej, inte en enda rad kommer att skrivas om detta, ty det är allt för pinsamt för att ens föra på tal. Ja, sannerligen.
Nå... Just nu är jag lite upprörd faktiskt. Som vanligt är det orättvisor som jag irriterar mig på.
Till exempel det här med att Utbildningsminister (väl?) Jan Björklund (FP) i partiledardebatten häromdagen tog café-kedjan Espresso House som ett bra exempel på en arbetsgivare som anställer många ungdomar.
Kontexten här var att försvara en sänkning av arbetsgivaravgiften, eller åtminstone en utebliven höjning.
Han sade inte på något sätt att det var en arbetsgivare:
*som låter sina anställda hålla de raster som de enligt kollektivavtal och arbetslagstiftningen är berättigade till.
*som behandlar sina anställda med respekt
*som följer arbetstidslagstiftningen med samtliga anställda
*o.s.v
Vad som sedan skedde, iallafall idag på radion (främst fräscha, alternativa, använda-härskartekniker-och-låtsas-att-man-slår-i-underläge P3) var att man konstaterade att man sedan tidigare haft reportage om hur usla förhållandena var för de anställda på just Espresso House.
---Jag betvivlar inte en sekund att det som sägs av f.d. anställda stämmer.---
Och genom detta konstaterande drogs slutsatsen att Jan Björklund var ute och cyklade. Hur kan man ens lyfta fram ett sådan diaboliskt företag som behandlar sina anställda som skit?!?!?!
Den här taktiken fungerar tyvärr alltför bra för att medierna skall sluta använda sig utav den, oavsett om de slår åt höger eller vänster, upp eller ner.
För om man istället säger såhär:
-På tal om mustascher, Stalin hade en fin mustasch!
-Ja, men han orsakade ju närmare 10 miljoner människors död genom sitt sätt att styra! Du är en dålig människa som nämner en sådan fruktansvärd person i positiva sammanhang!
Alltså, frågan gällde ju just ungdomar och deras arbetsmöjligheter, inte deras arbetsförhållanden.
Vilket osökt för mig vidare..
Jag är för att man reglerar vad en arbetsgivare får och inte får göra med sin personal genom lagtexter och andra bindande överenskommelser (kollektivavtal).
Men, kan inte dessa personer, eller kanske snarare ungdomar tala för sig själva? De är ju trots allt myndiga.
Jag menar att det inte inger något större förtroende när man gråter ut i radio över att man fick sparken för att man klagade över arbetsförhållandena som rådde på arbetet.
Rimligtvis har man skrivit på ett anställningsavtal. I detta bör framgå de rättigheter och skyldigheter som respektive part åtar sig att uppfylla.
Basic.
Om sedan endera parten, arbetsgivaren eller arbetstagaren, bryter detta avtalet så gör man så som står angivet i avtalet (avsked, varning, vite o.s.v.).
Vad jag menar är att om de här ungdomarna anser sig ha blivit orättvist behandlade utifrån de förutsättningar som deras anställningsavtal ställde så finns det ju ett givet sätt att agera på: Dra arbetsgivaren inför rätta!
Som sagt så är ungdomarna (åtminstone de över 18år) myndiga. De får handla sprit på krogen, rösta och allt det där. Samhället har gett dem priveligier därför att man kommit fram till att det är den ålder vid vilken man kan förvänta sig en viss nivå av mognad och ansvarstagande. Inte minst i fråga om ansvar för sin egen situation.
Det kommer ingen och torkar dig i ändalyktan längre.
Tvätten tvättar inte sig själv.
Man måste ta vara på sig själv.
Slutsats: Ungdomar är dumma i huvudet.
När vi ändå är inne på arbetslinjen (no pun intended) så tänkte jag på det här med löner..
Det har sagts länge att kvinnor är lönediskriminerade.
Begreppet lönediskriminering är med största sannolikhet mycket djupare än min första reflektion över dess betydelse:
Nämligen att någon lag/regel/chef bestämmer att en kvinna inte ska tjäna lika mycket som en man.
Då går jag till mig själv och mina erfarenheter på arbetsmarknaden. Jag har aldrig varit med om att personer får olika löner baserat endast på deras kön.
Nu säger vissa att det kanske inte alltid handlar om vilket kön man har, utan om vilket arbete man har. Att sedan de yrken där man har lägst löner råkar vara kvinnodominerade menar dessa människor är ett bevis för kvinnlig lönediskriminering.
Och kom ju kasualiteten in.
Finns det några reella hinder för de personer som känner att de tjänar dåligt (oavsett det beror på yrke eller kön) att ta ett annat yrke? Eller kanske att löneförhandla?
Förresten, där sa jag något. Löneförhandlingar verkar mest handla om vilken lön man ska ha för att utföra ett visst arbete på ett visst sätt. Jag tycker snarare att man bör förhandla om vilken lön man ska ha för att ha UTFÖRT ett arbete på ett visst sätt.
Se det lite som ett betyg över ens arbetsinsats.
Inom vissa yrken fungerar det på detta sätt. Ofta får då personalen bonusar för ett väl utfört arbete. Låter rätt tycker jag.
---OBS! Detta handlar inte om bl.a. bankernas generösa bonussystem, det är en annan fråga---
Jag är för en meritokrati. Skulle det i slutändan stå mellan två totalt jämbördiga kandidater till ett jobb, eller en studieplats, eller vad det nu än månde vara så tycker jag att det rättvisa vore att lotta.
OM inte arbetets art är sådan att andra kvalifikationer än rent akademiska och praktiska kunskaper spelar in.
Till exempel kan det ju vara så att vi har Gynekolog Anders och Gynekolog Anna, som båda fick exakt samma resultat på samtliga tentor under sina studier. Bägge har fått exakt lika bra omdömen från sina handledare, och båda har fått exakt lika bra omdömen från sina tidigare patienter.
Nu har både Anders och Anna sökt en tjänst som gynekolog på en privat vårdklinik.
Vårdkliniken vet med sig (genom egna utförda undersökningar) att 80% av deras patienter föredrar en kvinnlig gynekolog, annars kommer de inom kort att söka sig till en annan vårdinrättning.
Vårdkliniken bör ju då rimligtvis välja Anna framför Anders, eftersom det ju vore en ren förlustaffär för dem att inte tillgodose sina kunders (ja, i det här fallet är patienterna att betrakta som kunder) önskemål.
I detta fallet är just könet ett avgörande argument för hur bra det kommer att gå för vårdkliniken. Det kanske t.o.m. trumfar akademiska/praktiska kunskaper till viss del.
"Visst, Anders är bätre än Anna. Hans händer är varmare och han kan förklara vad som är fel på mig. Men det känns bekvämare med Anna, för hon är ju också kvinna..." kanske en "kund" skulle säga..
Men för yrken där det inte spelar någon roll om personen är man eller kvinna, tjock eller smal, lång eller kort, ljus eller mörk ELLER NÅGRA ANDRA FYSISKA ATTRIBUT så bör ren meritokrati råda.
En liten disclaimer angående de liknelser jag skrivit. Jag vet med mig att allt inte alltid blir så solklart när jag skrivit ner det, som det verkade i mitt huvud.
Oftast hinner jag korrigera det jag skrivit. Men ibland kan det ta lång tid för mig att inse det. Ibland kan jag även behöva påpekanden om att någonting kanske inte riktigt är som jag skrivit. Då kommer jag antingen att anamma det nya synsättet direkt, eller så kommer jag att inbjuda till diskussion, eller så förkastar jag det påpekandet.
Huh! Långt inlägg. Dags att sova..
Lite allt möjligt
Så... Då var äntligen det efterlängtade inlägget här!
Var ska jag då börja?
-Jo.... Jag börjar med något aktuellt:
Musikhjälpen
Detta är ett projekt som startade för några år sedan. Det drivs av Sveriges Radio, SVT och Radiohjälpen.
Årets projekt går ut på att använda insamlade pengar för att se till att flickor/tjejer runt om i världen (främst i u-länder skulle jag gissa) ges möjlighet att gå i skola.
Nu är det såhär att det senaste året har jag börjat intressera mig lite för jämställdhet samt den diskussion som råder i media kring ämnet.
Jag är av den uppfattningen att såfort det står i de stora tidningarna om speciella satsningar på män/killar/pojkar så kommer i princip ALLTID mothugg från "antijämställdister" (vissa kallade feminister) som kritiskt frågar varför motsvarande satsning inte görs på det andra könet (kvinna/tjej/flicka).
Sällan hörs positiva meningar från antijämställdister om den faktiska satsningen...
Jag misstänker att det är detta som gjort att jag på något sätt hyser en aversion gentemot Musikhjälpen 2011. Eftersom de ju stödjer flickors rätt till skolgång ropar instinktivt en röst inom mig "Men alla pojkar som inte får gå i skolan då? Alla de som tvingas bli barnsoldater eller arbeta på fabrik etc." Också blir jag automatiskt lite negativt inställd till hela grejen.
Vilket ju är helt fel. Egentligen tycker jag ju att det är en väldigt bra sak att flickor får gå i skolan! Man kan ju inte hjälpa alla (tyvärr) och då vore det väldigt fel att ha inställningen "Allt eller inget" när det kommer till välgörenhet.
Så på det stora hela är jag nog ändå positivt inställd till Musikhjälpen.
Vilket osökt för mig in på något annat..
Jag ogillar orättvisor. Oavsett vem/vilka de drabbar. Kön, religion, hudfärg, kultur, nationalitet, språk, ålder etc. skall inte vara en faktor när man tar ställning till om det är en "befogad" (läs: Politisk Korrekt) orättvisa eller inte.
(OBS! Följande är rent hypotetiskt och är medvetet draget till sin spets, endast för att förtydliga)
Om en person, född utanför Norden, inte kommer in på Pizzaakademien med hänvisning till att man hellre vill kvotera in personer födda i Sverige.....
Om en fullt kvalificerad kvinna inte får den tjänst hon sökt utan den istället ges till en nära släkting till arbetsgivaren.....
Om en man söker till en kvinnodominerad arbetsplats och på detta sätt hamnar före lika kvalificerade kvinnor...
(Om man precis blandat en skål med dip som man ska ha till sina chips på fredagskvällen och tappar skålen på golvet så att dipen rinner ut på golvet...)
...så är det orättvist!
Det ska kvitta vad för slags människa man är! En orättvisa är alltid en orättvisa!
Nåväl.. Det blev några rader iallafall. Ska försöka hålla denna bloggen vid liv.
Var ska jag då börja?
-Jo.... Jag börjar med något aktuellt:
Musikhjälpen
Detta är ett projekt som startade för några år sedan. Det drivs av Sveriges Radio, SVT och Radiohjälpen.
Årets projekt går ut på att använda insamlade pengar för att se till att flickor/tjejer runt om i världen (främst i u-länder skulle jag gissa) ges möjlighet att gå i skola.
Nu är det såhär att det senaste året har jag börjat intressera mig lite för jämställdhet samt den diskussion som råder i media kring ämnet.
Jag är av den uppfattningen att såfort det står i de stora tidningarna om speciella satsningar på män/killar/pojkar så kommer i princip ALLTID mothugg från "antijämställdister" (vissa kallade feminister) som kritiskt frågar varför motsvarande satsning inte görs på det andra könet (kvinna/tjej/flicka).
Sällan hörs positiva meningar från antijämställdister om den faktiska satsningen...
Jag misstänker att det är detta som gjort att jag på något sätt hyser en aversion gentemot Musikhjälpen 2011. Eftersom de ju stödjer flickors rätt till skolgång ropar instinktivt en röst inom mig "Men alla pojkar som inte får gå i skolan då? Alla de som tvingas bli barnsoldater eller arbeta på fabrik etc." Också blir jag automatiskt lite negativt inställd till hela grejen.
Vilket ju är helt fel. Egentligen tycker jag ju att det är en väldigt bra sak att flickor får gå i skolan! Man kan ju inte hjälpa alla (tyvärr) och då vore det väldigt fel att ha inställningen "Allt eller inget" när det kommer till välgörenhet.
Så på det stora hela är jag nog ändå positivt inställd till Musikhjälpen.
Vilket osökt för mig in på något annat..
Jag ogillar orättvisor. Oavsett vem/vilka de drabbar. Kön, religion, hudfärg, kultur, nationalitet, språk, ålder etc. skall inte vara en faktor när man tar ställning till om det är en "befogad" (läs: Politisk Korrekt) orättvisa eller inte.
(OBS! Följande är rent hypotetiskt och är medvetet draget till sin spets, endast för att förtydliga)
Om en person, född utanför Norden, inte kommer in på Pizzaakademien med hänvisning till att man hellre vill kvotera in personer födda i Sverige.....
Om en fullt kvalificerad kvinna inte får den tjänst hon sökt utan den istället ges till en nära släkting till arbetsgivaren.....
Om en man söker till en kvinnodominerad arbetsplats och på detta sätt hamnar före lika kvalificerade kvinnor...
(Om man precis blandat en skål med dip som man ska ha till sina chips på fredagskvällen och tappar skålen på golvet så att dipen rinner ut på golvet...)
...så är det orättvist!
Det ska kvitta vad för slags människa man är! En orättvisa är alltid en orättvisa!
Nåväl.. Det blev några rader iallafall. Ska försöka hålla denna bloggen vid liv.
Uppehåll
Ifall ni inte märkt av det så skall jag härmed be att få informera om att denna blogg har haft ett litet uppehåll. Tanken är att jag iallafall ska skriva ytterligare ett inlägg efter detta. Mer vill jag dock inte lova i dagsläget.
Diskriminering?
Läste nyss en artikel på aftonhoran.
( http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article7924552.ab )
Tänk om man bytte ut ordet "sverigedemokrat" mot ord som:
homosexuell
efterbliven
jude
muslim
HIV-smittad
(AIK:are)
Då hade artikeln med största sannolikhet klassats som hets mot folkgrupp.
Mitt enda ställningstagande i detta är att jag ogillar diskriminering, oavsett vem eller vad det gäller. Rasism är mångfacetterat och går åt båda hållen. Tänk på det.
Jag röstade inte på sverigedemokraterna. Jag tycker att de har en del bra poänger. Jag tycker även att vänsterpartiet har en del poänger. Men det handlar inte om det.
Det handlar om att det helt plötsligt blivit legitimt att mobba/frysa ut/hänga ut sverigedemokrater.
Inte rasister.
Utan sverigedemokrater.
Det gör mig förbannad.
För även om det finns sverigedemokrater som hyser åsikter som jag ABSOLUT INTE sympatiserar med, så finns det även sverigedemokrater som helt enkelt tycker att vi kanske borde lägga lite av pengarna vi lägger på att ta emot flyktingar/invandrare på våra pensionärer, på vård&omsorg, på skolan etc. istället....
Och dessa åsikter kan jag sympatisera med.
Men jag blir arg. Arg.
Tänk på situationen som är idag.
Tänk om det varit Tyskland på 30-talet.
Tänk om sverigedemokraterna byttes ut mot judar.
Det är inte mycket som skiljer.
Många menar på att sverigedemokraternas åsikter riskerar att föra samhället i en riktning som liknar den som skedde i Tyskland på 30-talet.
Jag anser att det nu är samma sak som då, fast omvänt.
Det är vidrigt helt enkelt.
Att vägra befinna sig i samma rum som en annan människa bara för att denne är represenant för ett visst politiskt parti (ja, jag tänker på dig, Lars Ohly). I media och i "allmänhetens" ögon är detta ett fullt acceptabelt beteende. Av en enda anledning. EN ENDA ANLEDNING.
Denne person representerar sverigedemokraterna.
ÄCKLIGT! -Det är vad det är.
Jag hade tyckt precis likadant om situationen varit omvänd, att Jimmie Åkesson vägrade sminkas i samma rum som Lars Ohly. Eller om det varit en moderat, eller socialdemokrat eller vilket jävla parti som helst.
Men seriöst, det pågår ju en häxjakt!
Folk verkar inte förstå varför SD fått såpass många röster som de fick. Min gissning är inte att det är p.g.a. det finns väldigt många rasister i Sverige. Min gissning är att det finns många missnöjda personer som tänkte att en röst på SD är en protest mot det Sverige vi lever i idag. Dessa människor har lika mycket rätt att tycka och rösta som de gjort. Utan att bli hängda för det.
Fy fan för kvinnan i artikeln. Och fy fan för aftonhoran och resten av media. Populistisk skit är vad det är.
Det enda de bidrar till är att ytterligare pränta in martyrstämpeln på SD. Folk som tidigare kanske inte gillat SD kommer snart få nog och få sympatier för SD bara för att de är så "jagade".
USCH!
( http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article7924552.ab )
Tänk om man bytte ut ordet "sverigedemokrat" mot ord som:
homosexuell
efterbliven
jude
muslim
HIV-smittad
(AIK:are)
Då hade artikeln med största sannolikhet klassats som hets mot folkgrupp.
Mitt enda ställningstagande i detta är att jag ogillar diskriminering, oavsett vem eller vad det gäller. Rasism är mångfacetterat och går åt båda hållen. Tänk på det.
Jag röstade inte på sverigedemokraterna. Jag tycker att de har en del bra poänger. Jag tycker även att vänsterpartiet har en del poänger. Men det handlar inte om det.
Det handlar om att det helt plötsligt blivit legitimt att mobba/frysa ut/hänga ut sverigedemokrater.
Inte rasister.
Utan sverigedemokrater.
Det gör mig förbannad.
För även om det finns sverigedemokrater som hyser åsikter som jag ABSOLUT INTE sympatiserar med, så finns det även sverigedemokrater som helt enkelt tycker att vi kanske borde lägga lite av pengarna vi lägger på att ta emot flyktingar/invandrare på våra pensionärer, på vård&omsorg, på skolan etc. istället....
Och dessa åsikter kan jag sympatisera med.
Men jag blir arg. Arg.
Tänk på situationen som är idag.
Tänk om det varit Tyskland på 30-talet.
Tänk om sverigedemokraterna byttes ut mot judar.
Det är inte mycket som skiljer.
Många menar på att sverigedemokraternas åsikter riskerar att föra samhället i en riktning som liknar den som skedde i Tyskland på 30-talet.
Jag anser att det nu är samma sak som då, fast omvänt.
Det är vidrigt helt enkelt.
Att vägra befinna sig i samma rum som en annan människa bara för att denne är represenant för ett visst politiskt parti (ja, jag tänker på dig, Lars Ohly). I media och i "allmänhetens" ögon är detta ett fullt acceptabelt beteende. Av en enda anledning. EN ENDA ANLEDNING.
Denne person representerar sverigedemokraterna.
ÄCKLIGT! -Det är vad det är.
Jag hade tyckt precis likadant om situationen varit omvänd, att Jimmie Åkesson vägrade sminkas i samma rum som Lars Ohly. Eller om det varit en moderat, eller socialdemokrat eller vilket jävla parti som helst.
Men seriöst, det pågår ju en häxjakt!
Folk verkar inte förstå varför SD fått såpass många röster som de fick. Min gissning är inte att det är p.g.a. det finns väldigt många rasister i Sverige. Min gissning är att det finns många missnöjda personer som tänkte att en röst på SD är en protest mot det Sverige vi lever i idag. Dessa människor har lika mycket rätt att tycka och rösta som de gjort. Utan att bli hängda för det.
Fy fan för kvinnan i artikeln. Och fy fan för aftonhoran och resten av media. Populistisk skit är vad det är.
Det enda de bidrar till är att ytterligare pränta in martyrstämpeln på SD. Folk som tidigare kanske inte gillat SD kommer snart få nog och få sympatier för SD bara för att de är så "jagade".
USCH!
I'm on a horse.
What the samlag??
Alltså nu blir jag lite sur...
Av okänd anledning har samtliga inlägg här på bloggen sedan 21/9-2009 försvunnit. Till synes helt spårlöst dessutom!
Suck... Det blir till att skriva en låååång resumé om de viktigaste sakerna sedan dess.
Funderar på att sluta skriva knasiga saker i fetstil som avslutning på varje inlägg..
Av okänd anledning har samtliga inlägg här på bloggen sedan 21/9-2009 försvunnit. Till synes helt spårlöst dessutom!
Suck... Det blir till att skriva en låååång resumé om de viktigaste sakerna sedan dess.
Funderar på att sluta skriva knasiga saker i fetstil som avslutning på varje inlägg..
Nackspärr...
Nästan iallafall. Inte kul. Har legat knasigt. Förmodligen är jag orolig i sömnen. Antagligen därför att jag är ensam i sängen. Så anledningen till min onda nacke är alltså att babe inte är hemma. Slutledningsförmåga!
Igår lirade jag golf med farsan. Skoj! Väldigt fin bana, riktigt bra skick! Vi fick sällskap av två trevliga killar, Johan och Fredrik också! Kul att träffa nya människor!
Spelet gick väl sådär.. 19 poäng på första nio (helt okej!), 10 poäng på sista nio (klappade ihop ordentligt..).
Sedan tog jag tåget från Malmö Syd.
När jag satt på perrongen i Malmö och väntade på mitt tåg (jag satt längst ut till höger på bänken), spanade jag åt höger för att se när tåget kom.
Då börjar marken skaka till vänster om mig.
Förskräckt trodde jag att det var jordbävning, eller att ryssen anfallit Malmö Station.
Men nä. Det var en stoooooooor kvinna som hade slagit sig ner bredvid mig på bänken.
Man skulle ju kunna drista sig till att tro att en person med så hög fetthalt som denna kvinna hade, särskilt i "bakdelen", borde kunna åtnjuta en viss stötdämpning p.g.a. denna höga kroppsfettprocent.
Men nä. Det blev ingen stötdämpning.
Nåväl. Inget ont sagt om denna komplett främmande människan. Visst, hon var tjock. Och? Det spelar väl ingen roll för huruvida man ska kunna vara vänlig/trevlig mot henne? Eller? Nä, just det.
Men efter att ha halsat en halvliters Pepsi (ingen Pepsi Max eller någon annan sorts sockerfri tjohejsan) plockar hon fram lite lektyr. I det här fallet en bok med bakverk.
Och nä, inte rumpor. Utan tårtor, kakor, pajer, bakelser osv.
Baserat på hennes blick skulle man dock utan vidare kunna tro att det var något mer explicit innehåll än just bakverk.
Satt och tänkte på hur otroligt komiskt detta egentligen var.
Som hämtat ur en scen från Family Guy.
Hade sådan lust att försöka få henne att förstå att det inte var bra för henne. Inte på något sätt. Särskilt inte med tanke på hennes nuvarande fysiska tillstånd.
Men det gjorde jag inte. För det hade varit väl magstarkt. Hon får väl själv välja hur hon ska leva sitt liv. Eller hur?
Mmmmm. Just det.
Men kul var det iallafall..
Senare på kvällen var jag på gymet. Det var givande.
Talade lite med babe också. Saknar henne bara mer och mer för varje dag som går.
Nu: Handla, träna, laga mat, äta, eventuellet sova, jobba.
Jobb imorgon, onsdag och torsdag.
A-la-la-la-la-long, a-la-la-la-la-long-long-i-long-kalsong?
Igår lirade jag golf med farsan. Skoj! Väldigt fin bana, riktigt bra skick! Vi fick sällskap av två trevliga killar, Johan och Fredrik också! Kul att träffa nya människor!
Spelet gick väl sådär.. 19 poäng på första nio (helt okej!), 10 poäng på sista nio (klappade ihop ordentligt..).
Sedan tog jag tåget från Malmö Syd.
När jag satt på perrongen i Malmö och väntade på mitt tåg (jag satt längst ut till höger på bänken), spanade jag åt höger för att se när tåget kom.
Då börjar marken skaka till vänster om mig.
Förskräckt trodde jag att det var jordbävning, eller att ryssen anfallit Malmö Station.
Men nä. Det var en stoooooooor kvinna som hade slagit sig ner bredvid mig på bänken.
Man skulle ju kunna drista sig till att tro att en person med så hög fetthalt som denna kvinna hade, särskilt i "bakdelen", borde kunna åtnjuta en viss stötdämpning p.g.a. denna höga kroppsfettprocent.
Men nä. Det blev ingen stötdämpning.
Nåväl. Inget ont sagt om denna komplett främmande människan. Visst, hon var tjock. Och? Det spelar väl ingen roll för huruvida man ska kunna vara vänlig/trevlig mot henne? Eller? Nä, just det.
Men efter att ha halsat en halvliters Pepsi (ingen Pepsi Max eller någon annan sorts sockerfri tjohejsan) plockar hon fram lite lektyr. I det här fallet en bok med bakverk.
Och nä, inte rumpor. Utan tårtor, kakor, pajer, bakelser osv.
Baserat på hennes blick skulle man dock utan vidare kunna tro att det var något mer explicit innehåll än just bakverk.
Satt och tänkte på hur otroligt komiskt detta egentligen var.
Som hämtat ur en scen från Family Guy.
Hade sådan lust att försöka få henne att förstå att det inte var bra för henne. Inte på något sätt. Särskilt inte med tanke på hennes nuvarande fysiska tillstånd.
Men det gjorde jag inte. För det hade varit väl magstarkt. Hon får väl själv välja hur hon ska leva sitt liv. Eller hur?
Mmmmm. Just det.
Men kul var det iallafall..
Senare på kvällen var jag på gymet. Det var givande.
Talade lite med babe också. Saknar henne bara mer och mer för varje dag som går.
Nu: Handla, träna, laga mat, äta, eventuellet sova, jobba.
Jobb imorgon, onsdag och torsdag.
A-la-la-la-la-long, a-la-la-la-la-long-long-i-long-kalsong?
Sena tankar en lördagskväll
Eller söndagsmorgon om man ska vara tidsfascist.
Tänk hur härligt det skulle vara att kunna flyga. Typ som stålmannen. Har ofta stannat upp när jag sett en fågel som lyfter eller landar. Eller när de flyger på låg höjd, så att man verkligen kan iakttaga deras vingars former och hur de rör sig. Verkligen fascinerande! En dag...
I filmen "Dödligt Vapen 2", när Murtaugh's (Danny Glover) toalettstol är riggad med en bomb som sprängs när han slänger sig från toastolen ner i badkaret tillsammans med Riggs (Mel Gibson), och toalettstolen flyger genom luften och landar på Murtaugh's bil. Hur kan det fortfarande vara hel? Brukar inte toalettstolar vara gjorda av porslin?
När ska folk inse att vi alla är hycklare? Alla är horor.. Jag är en cyniker.
Jag är dock så fruktansvärt sjukt underbart jävla lycklig över att jag har träffat henne. Hon med "a capital H". Jessica. Always will be, ever was. Vad gjorde jag innan henne? Jag har verkligen fallit.
Köksbordet blev iallafall riktigt bra. Lent som en bebisrumpa. Och snyggt. Och bra. Och....
It's just been revoked!
-Roger Murtaugh, Leathal Weapon 2
Tänk hur härligt det skulle vara att kunna flyga. Typ som stålmannen. Har ofta stannat upp när jag sett en fågel som lyfter eller landar. Eller när de flyger på låg höjd, så att man verkligen kan iakttaga deras vingars former och hur de rör sig. Verkligen fascinerande! En dag...
I filmen "Dödligt Vapen 2", när Murtaugh's (Danny Glover) toalettstol är riggad med en bomb som sprängs när han slänger sig från toastolen ner i badkaret tillsammans med Riggs (Mel Gibson), och toalettstolen flyger genom luften och landar på Murtaugh's bil. Hur kan det fortfarande vara hel? Brukar inte toalettstolar vara gjorda av porslin?
När ska folk inse att vi alla är hycklare? Alla är horor.. Jag är en cyniker.
Jag är dock så fruktansvärt sjukt underbart jävla lycklig över att jag har träffat henne. Hon med "a capital H". Jessica. Always will be, ever was. Vad gjorde jag innan henne? Jag har verkligen fallit.
Köksbordet blev iallafall riktigt bra. Lent som en bebisrumpa. Och snyggt. Och bra. Och....
It's just been revoked!
-Roger Murtaugh, Leathal Weapon 2
Gräsänkling pt.2
Usch.. Nu börjar det kännas riktigt ensamt här hemma.
Saknar dig jättemycket, älskling!
Dock gör jag mitt bästa för att hålla mig sysselsatt så jag inte ska behöva tänka på det.
I onsdags, t.ex. Då var jag uppe på kontoret en några timmar och fick lite grejre visat för mig. Saker som jag måste kunna för att sköta driften. Kanske jag ska iväg på en utbildning nån dag denna månaden. Vi får se.
Sedan klippte jag gräset hos mor. Och efter det begav jag mig till wide och vi lagade en smarrig kantarell-bacon-champinjon-lök-pastasås. Denna avnjöts till den upphaussade matchen (uttals [matschen]) mellan Inter och Barcelona. Zlatan gjorde väl helt okej ifrån sig, dock borde han ha satsat lite mer. Kändes nästan som att han höll igen för sina gamla klubbkamraters skull.
Domaren var ju dock köpt.
Torsdagen började med att jag hjälpte seb litegrann i hans nya lägenhet. Hur schysst lya som helst, ju!
Sen blev den lite update hos farmor, en gubbavila och ssen en tv-kväll. On my own.. =/
Sent på kvällen talade jag med babe. SAKNAR DIG!
Igår jobbade jag. Lite utav ett genrep inför nästa månad. Fick känna på lite grann. Gick väl bra = )
Kvällen spenderades hos zac tillsammans med chrille och alex. Och FIFA. Såklart.!
Idag sov jag onödigt länge. Hur länge behöver jag inte skriva här.
Men jag gjorde nytta direkt iallafall.
Började med at olja in vårt nya köksbord, sedan diskade jag lite, och nu har jag precis torkat av den överflödiga oljan, så nu ska det bara stå i ett dygn och dra in. Det blir suveränt!
Sak snart ringa babe, och sen vetitusan vad jag hittar på. Jaja, det händer säkert nåt kul ikväll!
Imorgon ska jag iväg och spela golf med Vater på Rönnebäcks GK. Fiiiiiiiina greener där. Skojskoj!
Bacon is good for me!
Saknar dig jättemycket, älskling!
Dock gör jag mitt bästa för att hålla mig sysselsatt så jag inte ska behöva tänka på det.
I onsdags, t.ex. Då var jag uppe på kontoret en några timmar och fick lite grejre visat för mig. Saker som jag måste kunna för att sköta driften. Kanske jag ska iväg på en utbildning nån dag denna månaden. Vi får se.
Sedan klippte jag gräset hos mor. Och efter det begav jag mig till wide och vi lagade en smarrig kantarell-bacon-champinjon-lök-pastasås. Denna avnjöts till den upphaussade matchen (uttals [matschen]) mellan Inter och Barcelona. Zlatan gjorde väl helt okej ifrån sig, dock borde han ha satsat lite mer. Kändes nästan som att han höll igen för sina gamla klubbkamraters skull.
Domaren var ju dock köpt.
Torsdagen började med att jag hjälpte seb litegrann i hans nya lägenhet. Hur schysst lya som helst, ju!
Sen blev den lite update hos farmor, en gubbavila och ssen en tv-kväll. On my own.. =/
Sent på kvällen talade jag med babe. SAKNAR DIG!
Igår jobbade jag. Lite utav ett genrep inför nästa månad. Fick känna på lite grann. Gick väl bra = )
Kvällen spenderades hos zac tillsammans med chrille och alex. Och FIFA. Såklart.!
Idag sov jag onödigt länge. Hur länge behöver jag inte skriva här.
Men jag gjorde nytta direkt iallafall.
Började med at olja in vårt nya köksbord, sedan diskade jag lite, och nu har jag precis torkat av den överflödiga oljan, så nu ska det bara stå i ett dygn och dra in. Det blir suveränt!
Sak snart ringa babe, och sen vetitusan vad jag hittar på. Jaja, det händer säkert nåt kul ikväll!
Imorgon ska jag iväg och spela golf med Vater på Rönnebäcks GK. Fiiiiiiiina greener där. Skojskoj!
Bacon is good for me!
Gräsänkling
Nu har min älskling åkt.....
Hon och resten av hennes familj + lite andra släktingar ska till Turkiet en vecka.
Saknar henne redan. Blä.
Inte kul.
Merci, for being you!
Hon och resten av hennes familj + lite andra släktingar ska till Turkiet en vecka.
Saknar henne redan. Blä.
Inte kul.
Merci, for being you!
