Guggenheim

Jävligt många av oss växer upp,
i en tid då förhoppningar brister.
Framförallt 80-talister.
Med bördan av våra föräldrars separationer i vår ryggsäck
sitter vi o grinar över myggbett.
Tyvärr har ofta den där skiten färgat oss.
Men ändå kan vi knappt bärga oss.
Och visa våra föräldrar att vi själva kan va med nån tills döden skiljer oss åt.
Vilket är svårt, för...
Nu måste bara vårt egna förhållande hålla.
Så höga krav när vårt överjag tag övertag och..
Separationsångesten håller oss kvar,
och man har det skit tillslut -livet ut kommer vi..
Pussla med alla dessa skärvor i vårt känsloliv och..
Försöka känna varje gång att det är "meant to be" så,
med olika motiv -i olika sängar - kommer vi nog alltid låtsas som att det regnar.


Äh, om solen skiner ska jag inte hänga. Shit, jag måste verkligen sluta låtsas som det regnar!