Guggenheim

Jo, men se på fan! Vad är höjden av dumhet? - En norsk fotbollsdummare. Ja, dummare. Vilket flingpaket fiskade han upp sin domarlicens ifrån?
Pratar givetvis om matchen mellan Chelsea och Barcelona igår. Semifinal i Champions League. Idiotdomaren missar flera situationer som borde resulterat i straff för Chelsea, men för att kompensera för det ger han istället rött kort till en stackars Barca-försvarare i helt fel situation. Efter det gick det bara utför. En sannerligen SUR förlust för Chelsea var det iallafall.

Tisdagen blev det fotboll och veg.vårrullar hos wide. Trevligt.
Dock ingen sjukling denna kväll. Mindre trevligt.

Onsdagen var det lite tester på eftermiddagen (klarade dem) sedan blev det nyss nämnda match hos wide på kvällen.
Även denna kväll spenderades utan sjuklingen. Det var ännu mindre trevligt.

Idag har jag och zac varit och spelat nio hål i Skyrup. Det gick väl hyfsat för mig -15 poäng. Zac knåpade ihop 11.
Hade ett sjuhelvetes slag på nionde hålet: Efter att zac hade slagit ut från damtee så peggade jag också upp en boll och drog fram släggan (drivern). Tänkte att "260 meter i måttlig vind bör ju inte vara några problem". Slog mest för skojs skull. Vad får vi då se när vi kommer till green? Jo, mitt "skoj-slag" la sig drygt 2,5 meter från flaggan. SWEET!
Nu ska jag bara smälta maten jag åt innan lite till innan jag drar till gymet. Sedan blir det läggdags lite tidigare än vanligt. ska ju jobba imorrn. Hah, låter som en riktig slacker ju. Well, well..
Ytterligare en dag utan den där sjuklingen. Börjar bli lite orolig nästan. Inte trevligt alls.


*Längtan. Vilket udda fenomen egentligen. Hatar verkligen det. För det finns alltid en risk med att man inte blir nöjd när man väl får det man längtar efter. Fast det är iofs bättre än att inte få det man längtar efter alls. Angående min nuvarande situation vet jag dock att jag inte kommer att bli besviken. Men det gör det inte mycket lättare att uthärda tillvaron för det! Nej, det är lika jobbigt ändå. Att vilja ha något så väldigt mycket. Men ändå inte få det.
-Gud. Du som visserligen inte finns. Men av den händelse du ändå existerar: Var detta verkligen ett bra påhitt tycker du? Längtan alltså. Nä. Det tycker jag verkligen inte. Idiot. Fläskafot. Du är så dum i huvet, så ingen kan tro't. Ja, du är ding.
Jag saknar verkligen dig. Nej, shit. Det här kan nog bli ganska "corny". Äh, skitsamma. Vad ska jag skämmas för? Jag vet hur bra och fint och underbart det kan vara. Och då har jag ändå inte varit med om allt. Och inte under särkilt lång tid heller. Likväl saknar jag det. Och dig. Verkligen. Bara Dig. Jag ser inte ens åt andra längre. Nej. Nu ljög jag. Klart jag tittar. Jag är inte mer än människa (och man). Det gör ju alla. Tittar alltså. Den som säger annat är en lögnare. Men jag tittar inte lika mycket längre. Och inte på samma saker. Eller av samma anledning som innan. De gånger jag väl tittar skrattar jag lite inombords och tänker: "Haha, jag har det SÅÅÅ mycket bättre!". För det har jag. Det vet jag. Därför är jag glad. Men samtidigt gör saknaden mig ledsen. Barnsligt ledsen. Fast ändå på ett gulligt sätt. Ingen patetiskt barnsligt sätt. Seriöst. Nu när jag tänker på alltihop känns det verkligen som att mitt bröst ska sprängas. Bröstbenet ger vika och revbenen viks utåt och alla mina känslor för/om dig/situationen bara väller ut likt askan och lavan väller fram efter ett vulkanutbrott. Och i mitten bultar mitt hjärta så hårt att det slits från sina fästen. Målande beskrivning? Kanske. För målande? Måhända. Det är iallafall så det verkligen känns.*


En diskussion i ett förhållande slutar alltid på samma sätt. Den ena har rätt. Den andre är en man.