Guggenheim

Ledig idag.
Skönt!

Hjälpte Jessicas lillebror Stoffe med matten på eftermiddagen. Eller.. Hjälpte och hjälpte.
Försöka duger, som flickan sa.
Det är ju verkligen helt sjukt. Jag vet ju hur jag ska göra för att lösa uppgifterna. Eller... Efter lite snabb repetition fattar jag hur jag ska göra. Men jag fattar ändå inte vissa saker. Jag bara gör det, och det blir rätt. Eller någorlunda iallafall. Men varför jag gör som jag gör, och hur det blir som det blir....? Det är det luriga.
Usch. Snurrigt. Är glad att det inte är jag som ska bli betygsatt.

Sen var det tänkt att jag skulle träna, men wide bangade. Så då tänkte jag att jag skulle dra till gymet när babe har gått och lagt sig (ska jobba fyra nätter i rad, så jag ska ju ändå inte lägga mig förräns sent).
Men icke.
Här sitter jag nu med dåligt samvete över min uteblivna träning.

Anledningen till den uteblivna träningen är dock inte lathet eller svagt sinne. Åtminstone inte direkt. Indirekt svagt sinne möjligtvis.
Åt på tok för mycket. Och fel.
Blev så mätt att jag fortfarande (5 timmar senare) mår lite illa.
Så för att slippa behöva spy efter två minuter på gymet, struntar jag istället i det.
Svagt sinne för att jag åt så mycket, kanske? Men jag vet faktist inte. Kanske var det ett undermedvetet beslut. Att jag egentligen innerst inne inte orkade träna idag?
Vad vet jag? Hjärnan är en mystisk sak.


Kent... Varför????!




Människor + självinsikt = inga roliga Idol-auditions.